Kontraster

Buhu..ingen solning för mig mer på ganska länge..

Idag åkte vi in Ban Phe- vår närmsta ort. Skönt att få uppleva lite civilisation igen- äkta thailändsk sådan, ingen turistort.
Det är sådana kontraster här. På vårt 5-stjärniga hotell är det stort, vackert, städat, välstruket och folktomt- och i stan där det är fattigt, smutsigt, illaluktande och fullt med folk. Gemensamt är alla blomsterdekorationer som finns överallt och att människorna är väldigt vänliga.

Nils väntar på taxin utanför hotellet.

Slemmiga fiskgrejor i massor. De hade jättestora ögon och luktade..

ja- helt obeskrivligt i den 35-gradiga värmen.

Fiskkött på tork i solen...fanns överallt och luktade inte gott!

(Hmmm, varför gillar jag så mycket att fotografera djurdelar i värmen i Thailand? Önskar jag kunde bifoga lite av lukten med :)

Förra gången vi var i Thailand hamnade vi i ett riktigt turist-träsk med massageställen, turistaffärer, internationella barer och restauranger överallt. Och en massa prostituerade. Jag mådde så dåligt över de unga, söta flickornas öden- att vara tvugna att ha intimt umgänge med de allra läskigaste avarter av varelser- gubbar som ingen i normala fall ens skulle vilja ta i med tång.

I Ban Phe syns nästan inga turister. Vi såg bara thai-marknader med konstig mat, risiga hus, fattiga och vanliga människor, inga prostituerade eller guld-buddha-tavelaffärer- inga turistfällor.
Känns som vi fick uppleva det genuina Thailland.

Jobbigt bara att alla skyltar är med thaibokstäver och att det knappt finns några taxibilar alls.
Folk var ju urtrevliga men kunde inte engelska. Efter att ha gått jättelänge åt ett håll, vände vi och gick tillbaka jättelänge åt andra hållet fast vi försökte ta in på lite nya smågator tills vi blev utskällda och utmorrade av tre hundar.
Vi blev stående inne i stan och visste inte vad vi skulle göra. Vi ville egentligen till en strand och till en vegetarisk restaurang som Nils hade googlat fram.

Till slut kom en moped med sidovagn och erbjöd oss skjuts.

 

Vi hamnade då nästan hemma vid vårt hotell igen- det var ju inte meningen. 

Vi som hade tänkt vara ute hela dagen.  

Nu när vi åt middagen på hotellet spatserade tre BennyHill-gubbar in. Hade inte varit konstigt egentligen- gråhåriga, ganska feta, lite fulare än genomsnittet-gubbar i sextiofemårsåldern- men de hade med sig tre thailändska pangbruttor i 20-årsåldern. Och det var INTE deras adoptivdöttrar med tanke på gubbarnas flirtande och slemmande på de stackars jäntorna. Och de pratade om tjejerna på svenska!

Självklart ville jag fota dem till min blogg, men Nils trodde att de skulle ta kameran och börja bråka. Så vi försökte ta kort i smyg. Blev inget bra:(

Jaja..det är ju Thailand- jag veeet!.. Men fan, jag har ju så svårt att se sånt här! Varför är gubbarna så glada? Fattar de inte att de snygga, unga damerna egentligen tycker att de är skitäckliga? Vet de ens om hur fula och osmakliga de är? Bryr de sig bara inte? Och isåfall- HUR kan man vara SÅÅ oempatisk? Är man inte psykopat då??